Selektivt ätande / särätning

Några tankar;

Just selektivt ätande är en stor utmaning. I vilket fall blir det en utmaning i kombination med allergier/överkänsligheter samt då man som förälder är kostmedveten och mån om att servera sitt barn nyttig och näringsrik kost... Den Frustrationen!!! Alla ni med söta särätare hemma vet precis vad jag talar om ;).

Omgivningen är vanligen inte till någon hjälp i detta utan tvärtom, man får gärna bidrag med rynkade näsor, menande blickar och "goda råd".

Ofta presenteras åsikter, problemen beror underförstått på att det är barnet som bestämmer och inte du. Barnet är bara "kräset" och behöver en fast hand, en förälder med karaktär. En förälder som inser - att om barnet bara blir utan mat när det "trilskas och konstrar" under måltiden - kommer barnet att äta med glupande aptit vid nästa måltid. Problemen beror på att du som förälder låter barnet "vinna kampen", barnet får som det vill. Det är klart att barnet Väljer att matvägra när han/hon vet att det kommer något gott istället för spenaten... 

Det omgivningen INTE ser...är ...

...(för denna ledsenhet och förtvivlan visar barnet såklart inte gärna upp för andra än de allra närmaste) ... ett barn som på riktigt hulkar av mat med "fel" konsistens eller lukter som stör, ett barn som gråter av förtvivlan för att han/hon vill kunna klara av att äta det "alla andra äter", ett barn som försöker komma över sina problem, att klara av att äta det som bjuds, pressar sig så långt att han/hon t o m ibland kräks i sina försök att äta det som förväntas... Men det är klart - barnet är säkert bara lite kräset och föräldern för mjäkig. 

NOT!

Det värsta i detta med människors attityder (att de på allvar tror att det är en uppfostringsfråga - att det handlar om ett Val och trams från barnets sida) är inte att vi som föräldrar behöver stå upp för våra barn och förklara om och om igen. Det är såklart tröttsamt. Men. Det värsta är att barnen råkar ut för dessa värderingar! De vuxnas förhållningssätt, hur de bemöter barnet och vad de säger, avspeglar förstås deras attityder och värderingar och detta får barnen ta emot i skola och i andra sammanhang.

På något sätt känns det som att det borde ha förändrats, att vi borde kommit längre i vår förståelse kring våra olikheter. Tyvärr är det inte alltid riktigt så. För att ta ett exempel. Det var bara ett par år sedan min son inte fick gå från bordet i skolmatsalen. För att en lärare ansåg att sonen var tvungen att äta upp maten. Sonen berättade hur det var, han klarade inte att äta mer. Han berättade även att han har problem och kan kräkas om han försöker. Han bad läraren ringa till mamma och höra efter - eftersom hon inte trodde på honom. Men nix, hon gav sig inte. Han skulle sitta kvar och äta upp och hon tänkte minsann inte ringa. Sonen grät. Kompisarna fick gå ut på rast men sonen tvingades sitta kvar.

Det kan tyckas vara en bagatell. Men den "bagatellen" kommer sonen aldrig att glömma. Det sätter sina spår att inte bli trodd och respekterad.

*

Med detta sagt så tänker jag inte utveckla särätning något ytterligare. Självklart finns flera olika möjliga förklaringar till särätning (selektiv ätstörning) och alla är vi olika.

Hursomhelst, jag tänker att det bästa är att Inte göra en grej av det. Försöka få ihop ekvationen med särätning, allergier/överkänsligheter och näringsriktig kost på bästa sätt.

Personligen väljer jag att även ge kosttillskott då jag bedömer att det behövs utifrån den smala kost sonen klarar att äta.

? HUUUR få i den söte/söta särätaren nyttigare mat?

Personligen upplever jag svårigheten att servera nyttig och bra mat som väldigt frustrerande. Eller tja...servera kan man ju alltid göra ;)... Med mat har man ju liksom att välja mellan att nära sjukdom eller att nära kroppen med nyttigheter... Särätare föredrar ofta kolhydratrik mat modell pommes. De föredrar oftast livsmedel som de kan äta var för sig och som är i en sådan konsistens de klarar.

Det man kan göra för att öka andelen nyttig och bra mat, om t ex pommes föredras, är att göra dem hemma. Kanske går det att få den söte särätaren att äta pommes gjorda i ugnen? Vilket blir betydligt bättre ur ett näringsperspektiv än köpta friterade pommes ibland med allehanda tillsatser. Ställa favoritkryddorna bredvid och låta barnet krydda som han/hon vill ha dem.

Chicken nuggets är det nog inte bara mitt barn som har en förkärlek till :). Nuggets går enkelt att göra hemma. Gör mycket och frys in, bara att ta fram och slänga i ugnen (så de håller sig krispiga till serveringen) och värma. Även dessa är möjliga att få till så de blir nyttiga. Köp kyckling av god kvalité, använd rena/tillsatsfria och om möjligt ekologiska mjöler till paneringen, krydda med rena och bra kryddor te x gurkmeja, ceylonkanel (mycket fint för kroppen i dessa kryddor) och salt, gör nuggets i ugn med företrädesvis kokosolja på (lukt/smakfri). Då blir plötsligt nuggets helt ok mat till skillnad från fabriksproducerade nuggets med lågkvalitativa råvaror, tillsatser samt friteringsprocess.

Härhemma har vi inget val, pga allergier/överkänsligheter vad gäller pommes och nuggets, det finns helt enkelt inte att köpa något som sonen mår ok av. Men även för dig som har ett val kan ju alternativet att göra allt hemma vara av värde om du vill förbättra kosten men ändå kunna servera något som sötnosen faktiskt Äter och tycker om :).

Ett till tips för att öka intaget av nyttigheter och göra maten så bra som möjligt;

Servera lite snacks mellan måltiderna som sötnosen kan plocka i sig. Kan ditt barn äta nötter är ju olika typer av nötter ett alternativ att servera. 

Det som ibland fungerar här är små skålar med pinjenötter (naturella) som jag strör lite flingsalt över. Pinjenötter är rika på omättade fetter, magnesium och innehåller även vitamin A, kalcium och järn.

Gojibär innehåller flera olika nyttigheter bl a högt innehåll av antioxidanter, vitamin C, betakaroten, järn och fibrer. Obs, köp ekologiska då gojibär (som mycket annat) annars kan innehålla bekämpningsmedel.

Russin innehåller utöver kolhydrater, vitamin C, A och E-vitamin samt en del mineraler. Just russin har ännu inte glidit i härhemma ännu men vem vet, någon dag så kanske :)!